Ultraljudet..
Ja i torsdags var vi till Sunderbyn och gjorde ultraljudet, gubben som gjorde det var väl inte trevligast i stan, kanske inte var så bra att ha sista tiden på dagen.. Han svarade snäsigt på allt vi frågade och inte alls på vissa frågor och jag tyckte det gick väldigt snabbt oxå..
Bejbis behagade att just då ligga med ryggen utåt och rumpan neråt (typ som om den satt och kollade på min ryggrad) Så vi fick varken veta könet eller se något ansikte på den, inte ens nå bilder fick vi med oss, endast en som han ändå tänkte slänga som är på typ ryggraden.
Men den hade iaf alla inälvor och sånt som dom kollar och den verkade då må bra där inne det är ju huvudsaken, men lite synd att vi inte fick se så mycket!
Sen åkte vi därifrån, förbi Storheden och svängde in mot Porsön, körandes på en huvudled PANG! sa det och en tant med väjningsplikt körde rakt ut från en korsning och in i oss. Polisen kom dit och konstaterade även han att det var hennes fel och vi fick ta alla uppgifter från varann och sånt där.
Jag ringde akuten och frågade om vi skulle komma in igen, men dom tyckte inte det behövdes så länge jag mådde bra och det inte hade blivit någon smäll mot magen, och det blev det ju inte, så vi for hem.. Bejbisen har då levt rövare där inne efter det flera gånger så den mår nog bra!
Men snack om maximal otur, nu var det ju hyrbilen vi krockade med, vi skulle lämna tillbaka den dagen efter och hämta ut våran egen. Den här gången var det iaf Johan som körde, men jäkla man blir skadad av sånt här nu tror jag vi ska krocka i varenda korsning vi kör förbi, varje bilresa har jag hjärtat i halsgropen minst 5 ggr..
Hur som helst så åkte vi och hämta våran bil igår, när vi sen skulle iväg igår kväll så gick inte dörren igen helt, eller själva dörren men inte fönstret, vi har ingen fönsterkarm utan det är bara rutan direkt emot, och det var en glipa på typ 1,5 cm, var väldigt tjorvigt att få tag i alla försäkringbolag hyrbilsfirmor och bilverkstan på en söndag men det löste sig till slut och nu har vi hyrbil igen och bilen är inlämnad.
Johan är svinförkyld och ligger här bredvid på soffan och sover nu, jag tror jag ska gå till ICA och hyra en film och handla lite frukost, det blir nog en tidigt kväll ikväll känner mig fortfarande trött fastän det varit helg.
Jag är iofs väldigt trött nu för tiden igen, jämt, alla tider på dygnet, det är lite jobbigt. Men har nog bara en veckas jobb kvar typ sen får man vila obegräsnat..
Jag har förresten inne min telefon på lagning, för 3:E veckan nu, så blir lite bilder tagna nu.
Jag hoppas verkligen den är klar nu till veckan!
Heipa
Så trist att ultraljudet inte blev som ni väntat er. Dåligt att läkaren var så dålig. Ni borde ju få göra ett nytt. Otäckt med olyckan men tur det gick så bra. Sköt om dig. Kram
Vilken otur ni har, tur att ni inte skadade er den här gången heller.
Trist att de var en surpuppa som skulle göra erat UL, man är ju själv så glad när man äntligen får se bäbben å så är de en sur gubbe som möter en, trist.
Vilken otur ni har, tur att ni inte skadade er den här gången heller.
Trist att de var en surpuppa som skulle göra erat UL, man är ju själv så glad när man äntligen får se bäbben å så är de en sur gubbe som möter en, trist.
Hur fan kör folk i Luleå!?! Jaja tur att ingen kom till skada. Har hört att en bebis i magen är mer skyddad är vad ens hjärna är så de låter ju rätt lugnande :o) Ska ni göra nå fler UL? 3D kanske?
Kram kram
Ja jag förstår verkligen att du inte vill föda vanligt.. Jag var också livrädd för det. Sa det till min BM å krävde att få åka till Gällivare och prata med en läkare som ordnade tid för mig för snittet. Kändes som en sån lättnad när jag visste att jag fick snittas istället.. Blev kallsvettig bara av tanken att den skulle komma ut genom det lilla hålet. Å jag upplevde snittet som ett väldigt bra sätt att föda barn, hade ju givetvis lite ont i magen i någon dag men inte alls så ont som man förväntar sig att det ska vara.. Var uppe och gick direkt efter att jag fick komma bort från uppvaket.
Jag sa till läkaren att jag var livrädd för att föda vanligt, å att jag SKULLE bli snittad.. BM var skeptisk när jag tog upp det också, försökte övertala mig hela tiden, skickade mig på noreasamtal för att jag skulle bli "lugnare" för vaginalförlossning. Jag fick bekräftat att jag fick göra snittet när jag var på första läkarbesöket.
Min beräknade bf var 16/9 så snittet var planerat till den 10/9. Men Alice ville inte vänta till den 10, den andra gick vattnet så vi åkte in på bb, jag fick nån spruta som stoppade upp verkarna å så fick vi åka in på morgonen den 3/9 för operation.
Min BM försökte övertala mig hela tiden om att jag skulle föda vanligt så jag kände mig väldigt förbisedd och tyckte hon körde över mina känslor när hon inte tog det på allvar och försökte övertala mig hela tiden. Men läkarn jag träffa var kanon, jag tycker alla borde ha rätt att välja hur de vill föda barn.
Hoppas det går bra för dig och att du får som du vill. Det kändes döjobbigt för mig att känna mig "pressad" att föda vaginalt.
Jo min Bm försökte ju också övertala mig om att jag hade en liten bäbis och att det inte skulle vara farligt och att det skulle gå fint å smärtfritt när hon var så liten. Jag fick ju göra flera viktberäkningar men det kändes ändå inte okej för mig fast Alice bara vägde 2595g.
Visst hade jag lite ont efter snittet, dom hade ju trots allt skurit upp hela magen, men jag hade inte alls såna problem som jag hade läst att det skulle vara.
Jag kunde bära Alice redan samma dag, det gjorde ju ont att röra sig alldeles för snabbt men jag var absolut inte orörlig. 1 vecka efter snittet så kände man inte ens av att det var gjort. Nu så här 5 månader efter känner jag inte ett smack från det, ärret ser fint ut.. Det har börjar bli ljusare nu så om en stund så kommer man nog inte ens se det.
Nä jag har bara bra upplevelser från min förlossning, om jag ska ha fler barn så kommer de komma ut samma väg som Alice. Jo jag var också nervös när jag inte hade hört av någon "verklig" person hur det kändes, men som tur var för mig så fick ju Sofie också snittas så jag överröste ju henne med frågor. Det är skönt när man kan fråga någon man känner.
Själva operationen gick hur bra som helst. Tog bara någon minut från det att dom hade satt ryggbedövningen.
Angående de där med ryggbedövningen så läste jag ju några skräckhistorier om det, men min upplevelse av det är helt annorlunda från det jag läst. Jag kände inte av den heller, helt enkelt så kände jag ingenting av operationen. Endast ren å skär lycka när man fick se sin lilla bäjja:)
